Har du tänkt på hur mycket retro gamla foton från barndomen visar? Jag fick ett foto av mamma häromdagen. Det är december 1968 och vi bor i en nybyggd tegelvilla med gillestuga på Slättövägen i Växjö. Jag är sex år, har äntligen fått långt, är äkta blondin och har en riktigt rälig glugg i munnen. Mjölktänderna är borta och de nya har inte synts till än. Har någon slags kort-kort byxdress (jumpsuit) som mormor sytt, eller moster. Både mamma och pappa var intresserade av inredning, konst och konsthantverk. Det var besök på auktioner, hos auktionsverk och gjorde många turer i glasriket hos Erik Höglund och Monica Backström vid Boda glasbruk. Mina morföräldrar gillade också inredning. De bodde i Virserum, sex sju mil från Växjö. Ett riktigt möbel-Mecka. Som mest hade lilla Virserum ett 40-tal möbelproducenter. Mormor jobbade vid en fabrik som var underleverantör till Ikea. Hon sydde klädslar till Ikea soffor. I katalogerna från 60/70-tal känner jag igen klädslarna. Minns att hon blev riktigt sur på Kamprad när han la ut tillverkningen i Tjeckoslovakien. Morfar var svetsare men på fritiden renoverade han möbler. Minns också att mormors jobbarkompisar klädde om soffor och fåtöljer till oss. Vilket förstklassigt hantverk! Vi hade bland annat en rosablommig stor fåtölj – en krypa in famn. För en sexåring var den enorm. Mamma och pappa blandade nytt och gammalt, och det var en hel del från Ikea. Så läste de Allt i Hemmet som var den finaste inredningstidningen då. Nu ska jag berätta om de möbler och prylar du ser på bilden från mitt barndomshem – var de kommer från, var de är värda idag och andra roliga detaljer.Peacock vas, 1960-tal, 25-30 cm hög. Tillverkades hos Elme glasbruk som låg i Älmhults kommun. Bruket startades 1917 och var igång fram till 1970. En av styrelsemedlemmarna var uppfinnaren Gustav Dahlén, och Edvin Ollers var den store formgivaren. Men han har inte gjort denna vas. Under 1960-talet ägdes bruket av familjen Borgarp. Både fru och herr Borgarp designade. Det gjorde även Charlotte Rude som var formgivare hos Ikea också. Under 1960-talet var Elme mycket framgångsrika med sitt starkt färgade glas. Peacock är eftertraktad idag och under det senaste året har Peacock klubbats för runt 1 500 kronor. Peacockvasen från mitt barndomshem står idag i vårt sovrum – jag gillar en skarpt. Ikea tv- bänk i ek, 1960-tal. Jakten på att hålla priserna nere och ändå hålla hög kvalité gjorde att Ingvar Kamprad vände sig till Polen i början av 1960-talet. Där fanns gedigen naturek, en bra produktionsapparat och arkitekten Marian Grabinski. Resultatet blev modulserien MTP som kom 1963 och blev en storsäljare under hela 1960-talet. När den kom i mitten av 1960-talet kostade den 110 kronor, nu går den för några tusen kronor. Kommer säkert att gå upp i framtiden. Tyvärr, har tv-bänken ofta blivit tillskriven Erik Wörts, men nu när katalogerna publicerats online är det svart på vitt att det är Marian Grabinski som är formgivaren. Det står i katalogtexten, och Grabinski är på bild. Vi hade två bänkar hemma, tror att mamma och pappa tog varsin när de skildes. Mammas bänk står på vinden i hennes hus, tyvärr är den inte framme. Hoppas att något av hennes sex barnbarn vill ha den. Miniatyrflaskor av Erik Höglund. De små miniatyrflaskorna är min mamma rädd om. De står i ett smalt vitrinskåp hemma hos henne. En röd, en brun och blå flaska. Visste du att Höglunds färgade glas kom vid olika tidsperioder. Först ut var det bruna glaset 1958, det antikblå 1961 och det röda 1962. Det tog några år innan det blev succé för de nya kulörerna. Hans gula, orangea och turkosa opaka glas kom efter 1966 då han hade tillbringar ett år med familjen på Kreta. Vid hemkomsten var han utvilad och fylld av idéer. Då kom det opaka (ogenomskinliga) glaset. 1966 lanserades det oranga och turkosa glaset. Året därpå det gula med blåa kanter. Men det var inte bara färgerna som karaktäriserade hans glas. Det gjorde även sigillen och de mänskliga formerna. De små miniatyrflaskorna är uppskattade och brukar gå för några tusen.
På tv-bänken i barndomshemmet står också ett par ljusstakar i mässing från Skultuna. De gamla modellerna blir alltmer efterfrågade och går nu knappast aldrig under tusenlappen. Jag vet att mamma har kvar sina och att de ibland står på middagsbordet. På tv-bänken låg också några virkade dukar i bland annat orange som var en modefärg då. De virkade dukarna var ju gulliga men där går faktiskt min retro-gräns. Tips! Ta fram barndomsalbumet och kolla in hur mycket retro du hittar och vad det betyder för dig.
Retro Lotta 